trimicke

Gunnar Bergmark förbereder sig!

KLockan ringer och jag känner mig pigg, har gått upp tidigt hela veckan för att förbereda kroppen att gå upp tidigt tävlingsdagen. Allt ska klaffa inte bara att man har tränat...tänk på det!
Äter gröt och gojibär och 3 smörgåsar av sorten subs. Sen svart kaffe så att magen går igång så att man har chans att sätta sig i lugn och ro på toa. Krångla aldrig till din kost på tävlingsdagen utan ät i stort sätt som du brukar tävlingsdagen.
Är på tävlingsområdet kl.5.45 och då tar man ett stadigt tag om pumpen och pumpar däcken. Sen ska alla prylar läggas ut som behövs under tävlingsdagen. Själv har jag köpt mig en stor ´back med lock så att mina skor alltid är torra inför maran om det skulle komma en skur. Vid kl.6.45 ska man vara på simstarten där man märks med sitt startnummer på vaden, för att förhindra fusk.

Vid simstarten valde jag en något längre simväg så att inget skulle hända i starten. Simningen flöt på bra och kom upp utan att förbrukat förmycket energi. Växla till cykel och fick applåder och hejarrop från min underbara supporter skara. Under första varvet av cyklingen fick jag tyvärr smärta i mitt lår, det sitter på lårets utsida där jag fått så många behandlingar. För att klara av cyklingen fick jag stanna och sträcka ut låret på 1:a och 2:a varvet. Gick ner lite i puls andra varvet för att få tillbaka energi. Tredje varvet kände jag mig starkare men höll igen något. Vet att vissa bara är ute efter en bra cykeltid, men då är det lätt att köra på för hårt. Vet att om man ligger på för hårt på cyklingen att det visar sig under löpningen. Växlingen till löpning tog lite tid för man ska på med strumpor och på med skorna för att sen springa ut. Min plan var att springa på 1,10 första varvet på 14 km och sen inte tappa allt för mycket på resten av maran.



Andra varvet kände jag att farten minskade men fortfarande hyfsat löpt. Under 3:e varvet trodde jag att nr.426 sprang före mig då mittt nummer var 421. När 7 km återstod krampade musklerna varje steg, då fick man helt enkelt gå tills det gick över. Men det räckte under vätskekontrollerna så att jag också fick i mig tillräckligt med vatten. När det är 5 km kvar ser jag min konkurrent, lägger mig bakom och går om vid 40 km. Då växlar jag upp till dom sista krafterna för att få en tempoökning så han aldrig skulle orka komma ikapp. Visste hela tiden att krampen kunde komma när som helst och det blir en stor stress.

Blodblåsorna började ömma under fötterna och på tårna men jag gick i mål med ett leende. Segern var min!!!!!!!!!!!! Det visade sig att killen som jag var orolig över med nr.426 inte tävlar i min åldersklass.

Det var kul att få så många hejarrop från alla håll, stort tack alla er som hjälpte mig till segern!

Äntligen är jag Svensk mästare i Triathlon!!!!!!!!!!!!!!